|
P1800 Vevhusventilation
|
| I min 66a satt det en
(förmodligen) icke-originalmotor, visserligen B18, men många små detaljer
avviker från hur en ”äkta” B18B för P1800S ska se ut; singelförgasare SU
HIF på ”Amasoninsug”, inget uttag för oljetemperaturmätare i oljetråget,
och sådana saker.
En av de mer irriterande ”felaktigheterna” var den öppna
vevhusventilationen. Från oljefällan på vänstra sidan av motorblocket går
ett rör ut ner till en plats nere vid växellådan, där ”blåser”
vevhusgaserna ut. Hur kommer de då in i motorn? Jo, genom
oljepåfyllningslocket längst upp på ventilkåpslocket, som medvetet har
gjorts ”otätt”. Inuti locket ligger ett simpelt luftfilter som filtrerar
den luft som sugs in i vevhuset. |
 |
| Oljefälla
och rör för öppen vevhusventilation, på P1800 fram till chassinummer 8453,
(d.v.s.tillverkningsserie VD/HD, årsmodell 63/64.). Rörets öppning mynnar
nere strax framför svänghjulskåpan.Röret finns i två utföranden, en ”tidig
variant”, nr 418615-1, och en senare variant, 419848-1. |
| |
 |
|
Bild på B18 ur en av de tidiga servicehandböckerna.
Position 12 är den öppnavevhusventilationen.
Varför suger man in luft i vevhuset? Om det inte fanns
tillgång till varierande lufttillförsel skulle det skapas undertryck inne
i vevhuset närhelst en kolv var på väg upp genom sin cylinder. Märk väl
att det är i det närmaste helt tätt mellan förbränningskammaren ovanför en
kolv och vevhuset under kolven – flera olika lager av kolvringar
säkerställer detta, annars skulle i princip hela idén med en
explosionsmotor vara meningslös – bensin/luftblandningen skulle ju inte,
som avsett, trycka ner kolven vid antändning från tändstiftet, utan
istället läcka förbi kolven utan att utföra något arbete. Det är detta som
händer när kompressionen i en motor sjunker med ökande slitage –
kolvringar nöts pga. friktionen mot cylinderväggen, som i sin tur också
nöts. Nya, bredare kolvringar och omborrade cylindrar brukar vara receptet
för en sådan motor. En annan trist bieffekt av låg kompression är att
bränsleblandningen och avgaserna till viss del tränger ner i vevhuset. Har
man då öppen vevhusventilation så kommer det röret att fungera som ett
andra avgasrör. Det var det som hände i mitt fall. Så fort bilen kördes,
kom det in stickande bensin/avgasångor i kupén via otätheterna vid och
runt växelspaken - ju fortare man körde, desto mer av dessa giftiga odörer
blåste det in i kupén. Inte roligt! Man kunde bara köra med fläkten fullt
på och alla rutor öppna, ändå kände man sig halvt förgiftad när man klev
ur bilen. Trist! I sprängskisserna i reservdelskatalogen (denna guldgruva
till information!) såg jag plötsligt, att från och med chassinummer 8453
(min bil har 19869!) så hade alla P1800S sluten (även kallad ”positiv”)
vevhusventilation. Glatt skaffade jag mig raskt ny flamfälla
(B18-varianten skiljer sig från B20-varianten, bl a hålets dimension mot
motorblocket), nytt oljepåfyllningslock med slanganslutning,
|
|
Ur reparationshandboken:
POSITIV VEVHUSVENTILATION, B18
B 18-motorn kan vara försedd med positiv
vevhusventilation.Genom detta arrangemang förhindras att vevhusgaserna
släpps ut i fria luften. l stället sugs dessa in i motorn genom
insugningsröret och deltar i förbränningen. Resterna blåses ut genom
avgasröret tillsammans med övriga förbränningsrester.
Mellan motorns vevhus och insugningsrör finns en
förbindelse, som består av en oljefälla ansluten till ventilskåpet på
motorns högra sida (sett framifrån), och två gummislangar mellan vilka en
kontrollventil placerats. Gummislangen ansluter till en nippel, ingängad
centralt i insugningsrörets balansrör. Det undertryck i insugningsröret,
som uppstår vid körning av motorn, åstadkommer en strömning av vevhusgas +
friskluft från vevhuset till insugningsröret. Genomströmningsmängden
kontrolleras av kontrollventilen. Friskluft tillföres vevhuset genom
förgasarens luftfilter via en nippel, gummislang och oljepåfyllningshuv
till ventilkåpan, som genom tryckstångshålen står i förbindelse med
vevhuset
Oljepåfyllningshuven, som är tät, har en inbyggd
flamfälla. Denna flamfälla liksom kontrollventilen, som även fungerar som
backventil, förhindrar en låga från en eventuell explosion i förgasare
eller insugningsrör att nå vevhuset. Genom att frisklufttillförseln sker
genom förgasarens luftfilter undvikes att föroreningar kommer in i motorn.
Vid stora och måttliga undertryck i vevhuset
(insugningsröret) vilka uppstår vid tomgång och lätt belastning, fungerar
systemet som ovan beskrivits. Vid så små undertryck i vevhuset,
förekommande vid full last och/eller vid stora genomblåsningsmängder, att
undertrycket i luftfiltret blir större, tillföres ingen friskluft utan
strömningen i förbindelsen mellan ventilkåpan och luftfilter vänder och
vevhusgaser går båda vägarna, delvis via en kontrollventil, dels via
luftfilter och förgasare till insugningsröret. Vevhusventilationssystemet
kan på detta sätt omhänderta relativt stora genomblåsningsmängder utan att
någon utströmning till atmosfären sker.
|
 |
 |
|
 |
|
Bild på sluten vevhusventilation, B18B-motor med
luftfiltervarianterna fr.o.m. 1967 (de ”tjocka runda) filtren där det
främre (artikelnummer har inbyggd slanganslutning för vevhusventilationen
( där svarta slangen från oljepåfyllningslocket anslutes, nere t v.
Tidigare modeller (till ’66) hade ”smala” runda luftfilter, där det inte
fanns någon skillnad på främre/bakre filter eftersom det inte fanns någon
speciell slanganslutning på det främre. Till höger skymtar flamfällan,
artikelnummer 418906-4. Ett par centimeter upp på slangen från fällan
sitter ventilen, nr 418982-5. Från denna ventil går sedan en annan svart
slang till vakuumet vid insuget, mitt emellan förgasarna. Denna väg sugs
vevhusgaserna in i förbränningskammaren och förbrukas, istället för att gå
ut i omgivningen – avsevärt miljövänligare och angenämare för alla!
Nippeln i insugningsröret har ett litet hål med en bestämd diameter (7 mm
på B18) så ett läckage i slangarna ger inte tjuvluft, som skulle kunna få
motorn att rusa.
|
 |
|
Adaptern (Mellandel 418970-0) är en plåthistoria som skall
monteras mellan luftfiltret (den äldre typen,tunna runda,
två-bultsanslutna) och främre förgasaren. Då får vevhusventilationens
slang (från oljepåfyllningslocket) en anslutning där den kan suga
filtrerad friskluft. Används tillsammans med luftfiltren 73606-6 för bilar
med chassinummer 8453 (då sluten vevhusventilation införs) till 20999.
Alternativt artikelnummer för luftfiltren är 667042-6. Fr.o.m.
chassinummer 21000(årsmodell 1967 och framåt) används de ”tjocka”
3-bultsanslutna filtren 672280-5 (främre, med extra luftnippel) och
672281-3 (bakre, utan nippel), och då behövs inte denna adapter längre.
|
|
Ur reparationshandboken:
POSITIV VEVHUSVENTILATION B20
Genom detta arrangemang förhindras att vevhusgaserna
släpps ut i fria luften. I stället sugs dessa in i motorn genom
insugningsröret och deltar i förbränningen. Resterna blåses ut genom
avgasröret tillsammans med övriga förbränningsrester. Mellan ventilkåpan
och insugningsröret finns en slang. Anslutningen till insugningsröret sker
med en kalibrerad nippel. (Denna nippel ska rengöras var 40.000 km).
Mellan oljefällan, som är ansluten till vevhuset, och
luftfiltret är en slang ansluten för frisklufttillförseln. Vid
anslutningen till oljefällan finns ett flamskydd, som består av ett
metallfilter. Det undertryck i insugningsröret som uppstår vid körning av
motorn åstadkommer ett undertryck i ventilkåpa och vevhus genom slangen.
Friskluft tillförs vevhuset genom luftfiltret via slangen. Genom att
frisklufttillförseln sker genom förgasarens luftfilter undviks att
föroreningar kommer in i motorn.
Vid stora och måttliga undertryck i vevhuset
(insugningsröret) vilka uppstår vid tomgång och lätt belastning, fungerar
systemet som ovan beskrivits. Vid så små undertryck i vevhuset,
förekommande vid fullast och/eller vid stora genomblåsningsmängder, att
undertrycket i luftfiltret blir större, tillförs ingen friskluft utan
strömningen i förbindelsen mellan oljefällan och luftfiltret vänder och
vevhusgaser går båda vägarna, delvis via slangen, dels via luftfilter och
förgasare till insugningsröret. Vevhusventilationssystemet kan på detta
sätt omhänderta relativt stora genomblåsningsmängder utan att någon
utströmning till atmosfären sker.
|
 |
 |
| |
 |
|
På senare utföranden av B18 och alla B20, sitter denna för
de bägge förgasarna gemensamma luftfilterhållare av plast, (överdel:
artikelnummer 680743-2, underdel 673981-7) för fyrkantiga filterinsatser.
I mitten av underdelen syns anslutningen till vevhusventilationen. Till
detta filterhus kan man också ansluta delar för förvärmning av luften.
|
|
Vevhusventilation B 30
För B30 (den 6-cylindriga motorn som sitter i Volvo 164)
finns vevhusventilationen i två utföranden. Vissaskillnader mellan
friskluftens och vevhusgasernas väg förekommer mellan B20 och B30, i
övrigt gäller beskrivningen för B20 även B30.
Summering
När jag studerar bilder på B20 så är lösningen för
vevhusventilationen alltså annorlunda än för B18: Från luftfiltret sugs
via slang friskluft in direkt ner till ventilhuset/oljefällan på
motorblockets vänstra sida, backventilen direkt ovanför oljefällan verkar
saknas, och utsuget av vevhusgaser sker via oljepåfyllningslocket via
slang till insuget, alltså går luftriktningen åt motsatta hållet, jämfört
med B18. Jag noterar att en del "modernare" förgasare än P1800ans SU-HS6,
(t ex SU HIF-förgasaren som sitter på Volvo 140) med integrerat
flottörhus, har anslutningsnippel för vevhusventilation direkt på
förgasarens hus, så att det inte behövs någon nippel monterad på
insugsröret.
I Volvos verkstadsmeddelanden kan man dessutom läsa
följande: Positiv vevhusventilation infördes på vänsterstyrda bilar
fr.o.m. chassinummer 8453. På B18-varianten sitter alltså en ventil
direkt ovanför flamfällan, en ventil som skall ha beteckningen CV- 584
(artikelnummer 418982-5), det är viktigt att det är rätt sort, annars kan
man få sämre ventilation eller oljeöverdrag.
Oljefällorna/flamfällorna är olika för B18 respektive B20.
B18-varianten (art. Nr 419743) har röranslutning mot motorblocket diameter
22 mm, medan B20-varianten (419808) ansluter med 27 mm. På så sätt sjönk
genomströmningshastigheten.
Anslutningsnippeln på insuget skiljer sig också – för B18
(som ju redan har en ”strypning” i och med ventil CV-584), är
insugsnippeln 7,0 mm (artikel 942461), men på B20, utan extra ventil, har
den reducerats till 2,0 mm (460082). Ryckig gång kan uppstå om fel nippel
sitter på plats, kombinerat med fel förgasarinställning.
Rengöring, underhåll: Insugsnipplarna bör rengöras var 40
000 km (motverkar igensättning). B18-Ventilen CV-584 ska bytas var 20
000:e km, enligt Volvos rekommendationer
Resultatet
När nytt oljepåfyllningslock, slangar, oljefälla, ventil m
m slutligen var monterade, återstod en spännande provkörning. Resultatet
blev över förväntan, all stickande lukt var plötsligt borta. Mina tidigare
fåfänga tätningsförsök vid växelspaken kunde nu tas bort. Men fortfarande
återstår ju huvudproblemet – låg kompression, som var grundorsaken till
att vevhusgaserna släpptes ut, måste ju åtgärdas. En nyrenoverad B18B från
en P1800S ’66a står redo att monteras i bilen, när jag får tid.
/F
tack till : Mark Bergfors, Bo Oscarsson.
|
| |
| |
| |
| |